lördag 20 juli 2013

Varför gör vi det här?

Idag är det på dagen exakt en vecka sedan jag lämnade Lekläger 2013. Det är fredag natt och imorgon bitti återgår jag till mitt vanliga jobb, ett semestervikariat inom handikappomsorgen på Tranås kommun.
Den senaste veckan har varit ett enda virrvarr för mig, känslor av tomhet, rastlöshet och saknad blandat med en stor trötthet.

Det har varit ett slitsamt läger, det är alltid mycket att stå i. Journätter, tidiga morgnar, värkande kroppar, trötta huvuden. Men jag älskar det och jag kommer tillbaka år efter år och har tänkt fortsätta med det tills jag stupar. Varför?


För att jag älskar den här killen. Det här är jag och R. R är min Lekläger-bästis, första året jag åkte på Lekläger var R i min patrull och det var kärlek från första ögonkastet. Vi funkar så bra ihop, vi skrattar, dricker kaffe, snackar skit och busar. Pratar om flickor R är förtjust i, om den där ångesten man kan få ibland, om vilken kaka som är godast och varför det är så snyggt med gröna kläder.
Den här lilla gubben har stulit mitt hjärta och varje gång han skickar mig ett vykort under året börjar jag längta. Längta efter Leklägret.

Alla dessa människor som kommer tillbaka år efter år som bor på gruppboenden eller i lägenheter runtom i landet med personal, assistenter och föräldrar som är med dom överallt får under en stund på sommaren vara som en "vanlig" människa. Tälta, träffa kompisar, bada, dansa, lära känna nya människor, åka till stan, leka pirater, pyssla, spela fotboll och ha semester. Den trötthet och det slit jag gör under de här två veckorna ger jag gärna i utbyte mot den glädje jag upplever i R och allas andras ansikten när jag får se dom leka och ha roligt.


De band man knyter här är så genuina och speciella, jag har aldrig fått den känslan i ett annat sammanhang. Mitt hjärta går sönder varje år när ni åker hem, men jag blir också så glad över att se vad tiden betytt för er, att jag gjort ett avstamp i era liv och bidragit med något. Puss på er allihopa, vi ses nästa år.


/Lojs

1 kommentar:

  1. Så rart, och även om jag förstår varför vi gör det här, är det bra att höra :-)

    SvaraRadera